EN RAPPORT FRÅN ÖREBRO LÄNS BILDNINGSFÖRBUND CECILIA LÖNN ELGSTRAND LÄNSBILDNINGSKONSULENT
Våren 2020 – en lägesbild av hur pandemin drabbatfolkbildningen i Örebro län
Örebro läns bildningsförbund genomförde under slutet av maj samt i juni månad en enkät med sina medlemsorganisationer för att få en bild av hur de löst genomförandet av folkbildning under våren samt de ekonomiska och verksamhetsmässiga effekterna.
Enkäten genomfördes för att fånga upp information och behov för länsbildningskonsulenten att jobba vidare med men också efter att Region Örebro län och ett par av länets kommuner ställt olika frågor om effekterna för bland annat studieförbunden.
Nedan följer en sammanfattning av vad som framkommit i stora drag gällande studieförbunden och folkhögskolorna.
Studieförbunden
Viktigt att säga är att studieförbunden har följt alla rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och dessutom följt de beslut som tagits löpande i Studieförbunden (studieförbundens samverkansorganisation) utifrån rekommendationerna.
Stort engagemang har lagts åt att ställa om verksamhet så mycket som möjligt istället för att ställa in.
Folkbildningsrådet meddelade i slutet av mars att folkbildning nu fick bedrivas digitalt vilket var ett viktigt besked för studieförbunden som därefter kämpade på med att ställa om till digitala cirklar och digitala kulturprogram och föreläsningar.
Tyvärr har dock en del verksamhet, i flera fall mer än hälften av allt planerat, också ställts in. Enklare blev det dock senare under våren då en del verksamhet flyttat utomhus.
För studieförbunden som organisation och arbetsgivare har det också inneburit att ta tag i nya frågor och de flesta har jobbat mycket med att kompetenshöja personalstyrkan, cirkelledarna och eventuella medlemsorganisationer i olika digitala lösningar.
Flera av studieförbunden har sedan flera år haft mycket verksamhet, och kulturarbetare anställda, för att genomföra verksamhet på särskilda boenden i länet, ofta kallad ”musik i vården”. När detta ganska tidigt ställdes in på grund av besöksförbud gjorde det många kulturarbetare sysslolösa en period.
Hos många av studieförbunden är riskgruppen 70+ väldigt aktiva och det har naturligtvis påverkat att mycket verksamhet stått stilla. Samtidigt har många funderat kring att just denna grupp nu riskerar att bli sittande inomhus med minskad hälsa till följd. Några olika insatser med utomhuspromenader och aktiviteter för riskgrupper har därför genomförts på säkert sätt utomhus. Men här finns ytterligare behov av idéer om lösningar.
Ekonomi
Alla studieförbund är organiserade på olika sätt och därför ser de ekonomiska effekterna olika ut, men de allra flesta har känt av minskade intäkter. Det handlar i första hand om uteblivna deltagaravgifter för kurser som inte kunnat genomföras och i andra hand uteblivna intäkter för uthyrning av lokaler.
När först Folkbildningsrådet och sedan även Region Örebro län och några av kommunerna i länet, däribland den största Örebro kommun gav besked att 2020 inte ska vara bidragsgrundande kommande år gav det lite lugn åt studieförbunden. Detta besked innebar att de kunde tänka lite mer långsiktigt och inte agera i panik med olika åtgärder.
Några av studieförbunden har permitterat personal och infört korttidsarbete, men inte alla.
Samtliga studieförbund ser att pandemin kommer att påverka deras ekonomi på ett klart märkbart sätt, inte bara under 2020 utan även under ett par år framåt, även om vi skulle kunna återgå till ett ”normalläge”.
Idag bedrivs folkbildningen i studieförbunden med stöd från stat, region och kommun, och därför ses det med oro på den ekonomiska utvecklingen i samhället där det helt klart blir kärvare tider. Dessutom finns det just nu också en osäkerhet kring hur verksamhet ska kunna bedrivas under 2021 och kommande år.
Lärdomar och medskick
Av våren går det att dra många lärdomar och slutsatser. Nedan kommer några.
När det gäller den digitala omställning som snabbt fått genomföras finns det två sidor som båda är värda att lyfta upp. Det finns berättelser om hur det många gånger gått förvånansvärt bra att ställa om till digitala studiecirklar och även kulturprogram livesänt via webben trots att detta inte testats i större utsträckning innan. Men det är viktigt också att lyfta att den digitala folkbildningen inte kan nå vem som helst i dag. Det digitala utanförskapet är fortfarande ett problem där vi inte kan få med oss alla individer som det ser ut i nuläget. Det krävs kunskap, utrustning och bra uppkoppling som långt ifrån alla har.
Samtliga aktörer inom ÖLBF ser också med oro hur pandemin påverkar den psykiska ohälsan, framförallt för grupper som redan innan haft behov av socialt sammanhang på det sätt som folkbildningen kunnat erbjuda. Detta är en fråga starkt kopplad till folkhälsa och är därför grupper som vi ser ett behov av att fokusera på framöver.
Gemensamt i de intervjuer som ÖLBF genomfört är också att alla vill lyfta fram kärnan i folkbildningen. Det viktigaste för folkbildningen har alltid varit det mänskliga mötet emellan människor. Att mötas fysiskt kan aldrig helt ersättas med att mötas digitalt.
Folkhögskolorna
Länets folkhögskolor gick över till distansundervisning i mars, vissa redan innan Folkhälsomyndighetens rekommendationer sade att vuxenutbildningen skulle bedrivas på distans. De skolor som har internat stängde också sina internat och bad de studerande att ”flytta hem” vilket nästan alla utom något enstaka fall har gjort. Skolornas restauranger stängdes naturligtvis också.
Eftersom undervisningen pågått, men på distans, har pedagogerna och lärarna haft minst lika mycket arbete som innan, ibland mer på grund av förändringar som krävts av distansundervisningen. Kollegialt lärande har ökat vittnar vissa om och alla har snabbt behövt bli vassa på digitala undervisningssätt och system.
Ekonomi
Folkhögskolornas förutsättningar och driftsform skiljer sig åt då två av dem är regionägda och de fyra övriga har olika huvudmän med olika uppdrag och olika sätt att finansiera sin verksamhet.
Bland de rörelseägda folkhögskolorna finns det exempel där ekonomin fått ett hårt slag då kringverksamhet som konferensverksamhet mm fått stänga.
Men det finns också exempel där en skola fått fler utbildningsuppdrag och mer intäkter för detta som stabiliserat ekonomin.
I de fall personal har permitterats har det inte handlat om lärarna utan främst om restaurangpersonal, administratörer och till och med rektorerna på skolan.
Det finns en oro kring vad minskade skatteintäkter till välfärden gör med stödet till folkhögskolorna, även gällande mobilitetsersättningen där samtal pågår nationellt och förändringar kan vänta runt hörnet.
De studerande
Ett perspektiv värt att lyfta när vi talar om länets folkhögskolor är hur situationen varit för de studerande. På folkhögskolorna finns naturligtvis en väldig bredd av olika individer. Där finns nyanlända – ibland analfabeter- som studerar svenska, där finns personer med NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättning) på anpassade utbildningar, där finns olika typer av vuxenstuderande på yrkesutbildningar och där finns studerande inom kulturområdet för att nämna några. För dessa har distansundervisningen fungerat olika bra. För några av analfabeterna har det inte fungerat alls att studera digitalt utan där har undantag gjorts så att de fått komma en och en och träffa läraren och fått uppgifter att göra på papper.
Det finns berättelser från skolorna om studerande som lyft sina resultat i och med distansundervisningen men det finns också de som haft det väldigt svårt. Det finns de som det inte fungerat för, både av praktiska skäl som att det är svårt att studera hemma där det finns familj och barn men också utifrån hälsoskäl då den sociala sammanhållningen på skolan betytt mycket.
För de studerande på praktiska kurser, exempelvis konst, musik och dans har det också varit en utmaning när man inte haft tillgång till material, lokaler och varandra på samma sätt som annars.
På flera skolor har man märkt att risken för psykisk ohälsa ökar och har försökt att själva söka upp individer med hjälp av skolassistenter, kuratorer eller lärare, även under sommaruppehållet.
Distansundervisning har också ställt krav på att det ska finnas datorer till alla studerande och att de ska ha tillgång till wifi-uppkoppling vilket i några fall har fått bekostats av skolan.
Detta nämns för att ge en bild av att det digitala samhället fortfarande inte inkluderar alla.
Lärdomar, medskick och framtid
Folkhälsomyndighetens rekommendationer följs fortsatt och under hösten 2020 (om inget annat sägs) planerar skolorna att bedriva utbildning på skolorna som grund men fortsatt även på distans. Framförallt vill man kunna starta de nya grupperna så att de har chans att lära känna varandra. Allt kommer dock att ske på säkra sätt och det blir inte några större samlingar som annars är brukligt på folkhögskola.
Några av skolorna har fått upp ögonen för att fler kurser skulle kunna bli på distans framöver när både pedagoger och elever lärt sig att studera så. Även andra saker kan komma att förändras, tex kan studieresor som tidigare gått utomlands ske inom landets gränser.
Tre av länets folkhögskolor har fått del av statliga medel för utökad och fullt finansierad vuxenutbildning i pandemins spår vilket upplevs positivt både för skolorna och för tillgången till vuxenutbildning i länet.
Med ökad arbetslöshet i samhället ser folkhögskolorna att deras roll kommer att bli ännu viktigare. Här krävs ökad samverkan för att fånga upp vilka behov av kompetens och åtgärder som finns.
Samma slutsats dras också som inom studieförbunden, nämligen den oerhörda vikt det personliga mötet har inom folkbildningen.
Sammanställt av länsbildningskonsulent Cecilia Lönn Elgstrand i augusti 2020 Rapporten antagen av Örebro läns bildningsförbunds styrelse 200918
Styrelsen i ÖLBF har även beslutat att en ny rapport ska tas fram under senare delen av hösten 2020 för att fånga upp effekterna under hela året.
- Studieförbunden ABF, Bilda, Folkuniversitetet, Ibn Rushd, Kulturens, Medborgarskolan, NBV, RF-SISU, Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxenskolan samt Fellingsbro, Hällefors, Karlskoga, Kävesta, Sima och Örebro folkhögskola har deltagit i enkäten.