Idag inspireras vi av Bergslagens spektakelteater, en förening från länet som inför sommarens föreställning skapade en helt ny spelplats. Föreställningen STRIPA 1926 spelades i anrikningsverket på Stripa gruvområde, en industrilokal som först behövde tömmas på trettio ton skrot innan den kunde bli scen. Därefter byggde teatergruppen en helt ny läktare med plats för 150 personer, vilket förvandlade den övergivna industrimiljön till en unik kulturarena.
– Vi har väckt liv i en slumrande och tom lokal, som ingen har vetat hur man ska använda. Nu är scenen på väg att bli en arena för musik och scenkonst, säger Stefan Jansson, regissör och konstnärlig ledare.
Under spelperioden på den fascinerande platsen träffade Örebro läns bildningsförbund två medlemmar från föreningen. En av skådespelarna är Alva Ernestål, och för henne har teatern blivit en plats där hon kan ta plats på ett sätt som vardagen inte alltid tillåter.
– Jag får gå in i en roll och bli någon annan ett tag och uttrycka känslor som jag annars inte får fram i mitt eget liv, som till exempel ilska och att få skrika, säger hon.
Alva började med teater när hon bara var nio år gammal, och teatern har haft stor betydelse i hennes liv.
– Som barn var jag väldigt blyg och osäker, men genom teatern har jag utvecklats på många sätt, berättar hon.
Även arbetet med det visuella uttrycket hos karaktärerna i pjäsen har krävt mycket kreativitet. Smink- och maskansvariga Rebecca Blixt har arbetat målinriktat för att färdigställa alla fyrtiotre skisser för karaktärernas respektive utseenden.
– Det är otroligt kul att vara med under hela processen och i slutändan få se hur visionen, som bara var en tanke i början av arbetet, blir verklighet på scen, säger hon.
Rebecca lyfter också gemenskapen de känner som otroligt viktig.
– Gemenskapen betyder allt. För många blir det en paus från vardagen. Teatern bidrar också till livet utanför scenen, när många hittar nya vänner i teatergruppen, säger hon.
Teaterföreningen genomförde föreställningen i samarbete med studieförbundet ABF.
