Om folkbildning

Folkbildningens historia

Den moderna folkbildningens historia i Sverige börjar på 1800-talet. Då startade de första folkhögskolorna, biblioteken, föreläsarföreningarna, bildningscirklar samt även tidskrifter och debattböcker.

De olika bildningsrörelserna växte fram parallellt med och i samarbete med de nya folkrörelserna; nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen. De första folkhögskolorna bildades redan 1868, medan de första studieförbunden tillkom i början av 1900-talet. Örebro läns bildningsförbund bildades år 1920.

Under mellankrigstiden växte folkbildningen, med allt fler folkhögskolor och studieförbund. Folkbildningen frodades även utanför folkhögskolor och studieförbund; när radion startade fick den till exempel ett tydligt folkbildningsuppdrag.

I regeringens proposition 2013/14:172 ”Allas kunskap – allas bildning” formuleras för första gången ett särskilt mål för folkbildningspolitiken: ”Folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället.”

Det innebär att statens ambitioner med politiken blir tydligare och att folkbildningens målgrupp är bredare än målgruppen för vuxenutbildningen där folkbildningen tidigare ingick.

Finansieringsformer

Folkbildningen finansieras till stor del genom stöd från stat, regioner/landsting och kommuner. Det möjliggör en infrastruktur för bildning och kultur som inte är beroende av marknadens spelregler. För studieförbunden är även deltagaravgifter en viktig inkomstkälla. Studieförbund och folkhögskolor söker även projektmedel för att utveckla nya former av verksamhet.

Ett grundläggande skäl till att samhället stödjer folkbildningen ekonomiskt är att den bidrar till en demokratisk utveckling av samhället. Det är riksdagen som beslutar om statens syfte med att stödja folkbildningen.

Statens syften med stödet till folkhögskolor och studieförbund är att:

stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin
bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen
bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället
bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

Villkor för statsbidraget till folkbildningen anges i regeringens förordning om statsbidrag till folkbildningen. Därtill tillkommer kommuner och regioners egna villkor för sitt ekonomiska stöd till folkbildningen.

Folkbildningen är fri och frivillig

Det för folkbildningen centrala begreppet ”fritt och frivilligt” myntades av 1944 års folkbildningsutredning. Utredning lyfte vikten av ”demokratisk fostran” vilket var en följd av de totalitära rörelserna under 1900-talet och det nyss avslutade världskriget. Det fria och frivilliga blev en demokratisk motkraft till det totalitära. Under 1900-talets andra hälft har folkbildningen fortsatt att expandera, samtidigt som regering och riksdag i efterhand förändrat villkoren för de statliga anslagen till folkhögskolor och studieförbund.